skrik-i-natten

Välkommen / Welcome

 

Kontakta oss: saf_sverige@yahoo.se

Vårt uppdrag

Svensk- Atjehnesiska Föreningen (SAF) , bildades i december 1999 , är en ideell och politiskt eller religiöst obunden organisation . Huvudsyftet med organisationen är att informera det svenska folket och andra folk som bor i Sverige om Acheh och dess nuvarande politiska situationen ; för att främja ökad kunskap och förståelse för sociala, kulturella och politiska förhållanden i Acheh .

Ett annat syfte med SAA är att utveckla samexistensen mellan Achehnese samhället och det svenska folket med ömsesidig tolerans . Och för att ge svenska födda - Achehnese med hemlandet kunskap och hjälpa dem att bevara sin egen identitet i detta mångkulturella samhälle med större förståelse för mångfalden i Sverige.he

ABOUT O’STYLE

Etiam eleifend posuere elit. Fusce posuere vulputate euismod.

Gabi Gleichmann

Gabi Gleichmann, Expressen, 1993/08/17

Svenska kulor, skrik i natten

"

Gabi Gleichmann om ett bortglömt skräckvälde på Sumatra

SEUNEUBOK, Aceh. Det är sent på kvällen, landskapet badar i månljus. En skuggestalt rör sig på den övergivna stranden. Han stannar till under en kokospalm, fäster blicken på fullmånen och vrålar. Skriker fyller stranden och mäter ut dess ödslighet.

Längre bort i djungeln lurpassar tre beväpnade soldater. De fattar misstänke och överrumplar mannen på stranden. Han utsätts för ett regelrätt förhör. Svaren är osammanhängande, mannen verkar förvirrad. Vilket bara bevisar att han tillhör gerillan. Soldaterna, som fått specialutbildning i hur man krossar testiklar, ger honom en rejäl omgång, enligt militärens föreskrifter om hur farliga motståndare ska behandlas.

Så, ungefär, Amnesty Internationals julirapport Shock therapy. Den beskriver Indonesiens brutala framfart i Aceh.

Ni som aldrig hört talas om Aceh behöver inte skämmas. Namnet har nästan aldrig förekommit i svensk press. Den som söker information i lexikon kammar i stort sett noll. Själv hade jag ingen aning om Acehs existens förrän jag fick kontakt med folk som slåss för områdets självständihet.

JAG HAR INTE funnit några exakta uppgifter om när Aceh kom under islams inflytande. Experter talar om tidigt 1200-tal. När Kolumbus lanstiger i Amerika är Aceh i varje fall redan etablerat som Sydostasiens första sultanet. Det är också under denna tid det utvecklas till ett viktigt internationellt handelsområde. De kringliggande folken handlar med Aceh som i sin tur handlar med omvärlden. Hit söker sig profitsugna européer - portugiser, britter och holländare - och gör sultanen rejält förmögen.

Acehs guldålder sammanfaller med Iskandar Mudas era, 1607-1636. Då omfattar riket även delar av Malaccahalvön i norr och halva Sumatra i söder.

Många resenärer har hyllat Acehs skönhet; bergen, stränderna, djungeln, de vackra templen. Nästan alla reseskildringar innehåller en detaljerad beskrivning av kvinnans förbluffande starka ställning i samhället. Det strik muslimska sultanatet har under århundradenas lopp haft fyra kvinliga härskare.

På 1860-talet uppträder holländarna med territoriella anspråk. De vill att Nederlanska Indiet också skall omfatta Aceh. 1873 inleder general Kohler en militär expedition med 10.000 man. Hans armé är vida överlägsen sultanetets trupper. Det är rustad med Martini-Henry, ett utmärkt gevar snabbt, träffsäker, okänsligt för fukt. Kohler räknar med en promedadseger. Men han underskattar acehiterna en smula. det är ett hårdnackat folk och generalen får aldrig uppleva nöjet att utplåna det. Kolonialismen segrar inte i Aceh förrän 30 år senare.

1942 övertar Japan förtryckarens roll. Det som skiljer ockupationsarméerna är grymheten. Män mördas, kvinnor rövas bort till fältbordeller, barn och äldre förslavas, byar plundras och bränns ner. Uppemot 100.000 döda acehiter vilar under djungels gröna gräs när kejsar Hirohito kapitulerar 1945.

Därpå utbryter befrielsekriget, med acehiterna på indonesernas sida, mot den kvardröjande holländska kolonialismen. Det kostar Aceh ungefär 30.000 människorliv. Fyra år senare är trängseln bland firande människor på Jakartas gator överväldigande. I Aceh däremot är man sorgklädd. Sultanatet är ånyo ockuperat. Principen om självbestämmanderätt genom befolkningens fria tillkännagivande av sin vilja är åsidosatt. Landets inlemmas som en provins i Indonesien. Värlssamfundet sander hyllningstelegram till den nyutråpade staten. Om Acehs öde råder tysnad.

Sjäfvfallet döljer sig inte humanitera skäll bakom annekteringen. Acehs läge är av militärstrategisk betydelse. Sultanatet är övermättan rikt på naturgas och olja. Dessutom finns det väldiga tilgångar i djungeln.

Problemet är bara befolkningen. Acehiterna är svårkuvade. 1953 utbryter ett väpnat uppror, let av Daud Beureuéh. Det pågår i sex år. Ingen vet exakt hur många människor som ger sina liv för drömmen om oavhängaghet. 1959 under tecknas ett fredsavtal. Central makten beviljar Aceh status ”specialregion”, med självbestämmanderätt i utbildnings-, religion- och tullfrågor.

JAKARTA SVIKER emellertid sina löften. Den allsmäktige ”storbrödern” kontrollerar snart stort som smått. FÖRTRYCKET ÖKAR, i takt med en allt krassare ekonomisk utsugning. På 80-talet är Aceh en plats där FÖRNEDRING och OUTSÄGLIGT LIDANDE tilhörr vardagen.

Inne i djungeln inleds 1989 ett av världens MEST BORTGLÖMDA bebrielsekrig. Aceh Merdeka-rörelsen, under Hasan di Tiros ledning, kämpar för fri islamsk stat. Den miserabelt beväpnade barfotaarmén ställs mot en av Asiens bäst rustade arméer, Indonesien forfogar dessutom över en effektiv underrättelsetjänst.

Inledningsvis får Aceh Merdeka stark folkligkt stöd. Men samarbete med gerillan betingar ett högt pris. Armén slår hårt mot civilbefolkningen. Man vet precis hur folk ska skrämmas. Bönder skjuts, hus bränns ner, offentliga avrätningar är legio.

Efter fyra år av allt hänsynslösare krigföring från Indonesiens sida har omkring 10.000 människor dödats, däribland otaliga barn och äldre. Ännu flera är spårlöst försvunna och och fängslade. Amnestys rapport - den första i sitt slag - är skakande..

Men det verkligt tragiska med Acehs frihetskamp är omvärldens totala likgiltighet. Frågan tas aldrig upp i något av det internationella samfundets många organ. De islamska staterna - vilka möjligen ömmar för sina trosbröder - vill inte stöta sig med det muslimska Indonesien. De andra länderna moltiger. Som om Aceh över huvud taget aldrig existerat.

Kanske beror Sverige tystnad på att vi - enligt paragraf 6, artikel 1 i det fördrag Per Westerberg den 17 september 1992 undertecknade i Jakarta - erkänner ”Indonesiens territorium såsom det definieras av landets egna lagar”. Sålunda tillhör vi de få länder som de facto accepterar Indonesiens annektering av Aceh - liksom av Öst-timor. Och civiliserade stater lägger sig inte gärna i andra länders inre angelägenheter.

Dock, i någon mening har vi en moralisk skuld. Hundratals acehiter har mejats ner med svensktillverkade kulor de senaste åren. Trots att svensk lagstifning förbjuder försäljning av vapen och ammunition till krigförande land, fortsätter Sverige år efter år att göra vapenaffär med Indonesien. Den lukrativa ammunitionsförsäljningen fördubblades dessutom i fjol.

Hur gick det, avslutningsvis, för mannen på Seuneubokstranden? Den 25-årige gravt forståndshandikappade Hamzahs lik hittades nästa morgon av några skolbarn. Ansikter var fullständigt krossat och han hade inte ett helt ben i kroppen. Soldaterna hade slagit ihjäl honom med några kokosnötter som tillhyggen.

Detta inträffade för exakt tre år sen. Ännu har ingen hörts om det brutala mordet.